Gallows | Orchestra of Wolves & Grey Britain (2026 Reissues)

Gallows bildades i Watford 2005 och stormade in på en brittisk musikscen, som enligt bandets mening hade blivit alldeles för snäll. Medan alla andra putsade sin ljudbild för radion, förde Gallows blod, svett och äkta fara tillbaka till scenen.

Gallows debutalbum "Orchestra of Wolves"

Med en ung och explosiv Frank Carter i fronten samt gitarrist Laurent Barnard, basist Stuart Gili-Ross, kompgitarrist Steph Carter och trummis Lee Barratt blåste Gallows nytt liv i brittisk hardcore med debutalbumet Orchestra Of Wolves, som släpptes den 25 september 2006.

Albumet spelades in för bandets egna pengar tillsammans med Kevin Banks och släpptes på In At The Deep End Records, och det fick snabbt vind i seglen. Enbart word of mouth-omnämnande räckte för att säkerställa albumet en internationell återutgivning – först genom Epitaph i USA och sedan genom Warner Bros. globalt året efter.

Alla 12 låtar skrevs av bandet själva och kretsar kring alienation, gatuvåld, förfall i förorterna och hjärtesorg, levererat över galopperande rytmer och bitska gitarrer. Bland höjdpunkterna hittar man “Abandon Ship”, “Kill the Rhythm”, “Stay Cold”, titelspåret, en coverversion av The Ruts' “Staring at the Rude Bois” med Lethal Bizzle samt genombrottslåten “In the Belly of a Shark”.

Nu har Orchestra Of Wolves blivit remastrat för första gången av Matt Colton i Metropolis Studios – och albumet låter mer bitskt än någonsin.

Albumuppföljaren "Grey Britain"

Efter den explosiva debuten Orchestra Of Wolves följde Gallows upp med Grey Britain, som släpptes den 2 maj 2009. Grey Britain betraktas allmänt som en av århundradets stora brittiska heavy-utgivningar och är ett obevekligt dystert konceptalbum – en ögonblicksbild av ett land i upplösning: splittrat, i konkurs och politiskt ruttet.

Albumet är producerat av Garth “GGGarth” Richardson (Rage Against the Machine, Biffy Clyro) och mixat av Andy Wallace (Nirvana, Slayer) och förenar brutal hardcore och thrash med en mörk, symfonisk tyngd.

2026-remastern tillför ny klarhet till den massiva ljudmuren. Från de krossande riffen på “London Is the Reason” och “I Dread The Night” till de våldsamma dynamiska skiftena på “The Vulture (Acts I & II)” och “Misery”.

Grey Britain låter som soundtracket till en nations kollaps. Samtidigt är det ljudet av ett band som tar ett markant steg uppåt: fältinspelningar från Themsen, piano inspelat i Abbey Road Studios och en 33-mannaorkester inspelad i AIR Studios. Bland gästerna hittar man Biffy Clyros Simon Neil på “Graves” samt bakgrundsvokaler från Cancer Bats och Rolo Tomassi.

Grey Britain är likaledes remastrat för första gången av Matt Colton i Metropolis Studios.