Musikaliskt utvecklar albumet atmosfären från Daniel Tompkins’ tidigare soloverk i en mörkare och mer reflekterande riktning. Paul Ortiz’ rymliga arrangemang, elektroniska texturer och framträdande gitarrarbete kombineras med intima, närmikrofonerade sångpartier, vilket skapar en stark känsla av närvaro utan att kompromissa med det dynamiska omfång som kännetecknar Tompkins’ progressiva bakgrund och arbete med TesseracT. Tempot är dämpat och välövervägt, där interludes och återkommande motiv understryker känslan av en sammanhängande psykologisk utveckling.

Beslutet att släppa albumet under namnet ‘Prince Of Failure’ återspeglar projektets kollaborativa identitet och skiljer det från Tompkins’ tidigare roller. Det ger verket möjlighet att stå på egna ben utan referens till tidigare förväntningar. ‘Prince Of Failure’ framstår därmed som ett officiellt kreativt partnerskap mellan Tompkins och Ortiz – en gemensam vision med ett långsiktigt perspektiv.